Sjukstuga och wewood

Förkylningen blev till en öroninflammation och de senaste dagarna har jag mest spenderat i soffan, tittandes på True Blood. Inte helt fel, men tråkigt i längden. Nu går jag på penicillin och bör vara frisk efter nyår.

Är det bara jag som tycker att dessa klockor från Wewood är ruggigt snygga?

Julmys

Nu är klapparna inslagna. Jag köpte gammaldags papper och försökte lacka, men lackstången var alldeles för dålig. Det fick bli röda band runt paketen istället. Tejp sätter man inte på sådant papper. Nästa aktivitet: koka knäck. Mitt enda bidrag till julbordet.

Intäkter

Medan jag har varit borta har fakturorna jag skickade blivit betalda. Trevligt. Nu lever firman på egna pengar och jag behöver inte göra utlägg för dess räkning. Idag betalade jag ut lite pengar till mig själv. Innan jag gör ett riktigt uttag måste jag dock läsa på om reglerna kring enskild firma. Jag har ju mest jobbat med aktiebolag och ekonomiska föreningar tidigare och har inte full koll på hur lönen (som inte är en lön) funkar i det här fallet. Jag vill inte riskera att plocka ut för mycket.

Jag vaknade klockan fyra i morse. Jet lag. Å andra sidan somnade jag före åtta igår så jag fick nog tillräckligt med sömn i alla fall. Jag är ju en typisk kvällsmänniska, som alltid haft svårt för morgnar. Därför kan jag verkligen uppskatta att känna mig pigg när jag vaknar tidigt. Vi kokade choklad, gjorde mackor och tog fram pepparkakor. Sedan tände vi adventsljusen och spelade Sissels julskiva. Mysigt.

Morgonutsikten från mitt kontor förra julen.
Solen går upp över älven.

Tant hör inte

Trött och förkyld är jag nu tillbaka i Uppsala efter nästan ett dygns resa. Man ska inte flyga vid förkylning. Mina öron har inte varit normala sedan igår. Nu har jag lock på båda och har hörsel som en nittioåring. Det blir en dag i soffan. Bilder måste betraktas, julstämning infinna sig och energi återskapas.

Båthunden på vår första dykresa.

Nya hinder och nya höjder

Dagens klättring på Railay Beach tänkte jag låta vara lite symbolisk. Utmaningen och spänningen blandas med ögonblick av rädsla och känslan av att man kommer att falla. Väl uppe, svettig och med trötta muskler, är utsikten magnifik. Stolt över att målet är uppnått kan man sedan släppa taget och långsamt segla ner mot nya utmaningar.

Möter det riktiga Thailand i Ao Nang

Gunga på Lipe

Vi har ju hittills bara sett en enda liten ö i Thailand och det är Koh Lipe. Min bild har därför varit ett bilfritt land med vita stränder och en avslappnad befolkning. Idag kom vi till Ao Nang i Krabi. Det är betydligt fler turister här och därmed också många försäljare. En helt okej plats, men visst saknar vi lugnet på Lipe. För att trösta oss tog vi varsin massage och en Hägendazglass. Glass är ett av få områden där jag är lite snobbig. Det ska vara kvalité, annars får det vara. Allra bäst är glass i Rom eller på ett litet gårdsmejeri. Någon här som testat Untraglass? Den ska vara bra har jag hört.

Dykning på Koh Lipe

En bild från dykningen i Vietnam

Idag har vi dykt. Två gånger för mig och tre för Anders. Precis som förra året på Lipe var det riktigt bra dykning. Vi åkte ut med Ocean Pro Divers, som både är proffsiga och väldigt trevliga. Vi såg muränor, box fish, anemone fiskar, stone fish och mycket annat. Det ligger en mycket vacker värld under ytan, men inte ens där kommer man undan människans skräp. På 15 meters djup, fullt fokuserade på korallrev och djurliv får vi syn på en plastpåse. Knappast den enda. Ibland vill jag bara ta en jättedammsugare och städa upp den här planeten.

Skribent för Driftig.nu

Jag kommer under 2012 att skriva artiklar om företagande på landsbygden för driftig.nu. Det ska bli så kul! Här är länken.

Semesterkoma

Semesterkoman har slagit till och jag kommer inte på något att skriva om. Lite bilder från Koh Lipe får uppväga. Idag hade vi moln och regn för första gången. Inte så tokigt på två och en halv vecka. Mest har det sett ut så här.

En morgon tog vi med oss kameran ut och knäppte massor av bilder. Mest på mig. Jag behövde maila hem ett presentationsfoto. De ovanstående bilderna kom till av bara farten.

Wifi unknown...

Koh Lipe levererar förstås, men det är betydligt svårare att få tag på internet här än det var i Vietnam. Där hade alla hotell och de flesta restauranger gratis wifi. Här har vi till slut lyckats hitta ett café, men då har de en maxtid på 15 min! Därav dålig uppdatering av bloggen. Nu måste jag sluta, om inlägget ska hinna läggas upp!

Bildregn

Uppkopplingen är fortfarande långsam så tre bilder får räcka. De ger en ganska tydlig bild av hur våra kvällar här har varit. Solnedgången är den bästa stunden på dagen. Jag sitter på altanen med ett glas rosé, vi tar en promenad längs stranden och Anders går runt och fotar.

Hyra vespa

Anders på väg söderut.

Igår upptäckte vi ön från vespryggen. Vi började med att åka en och en halv timme åt fel håll. Efter att ha åkt på en tom motorväg och på röda grusvägar genom djungeln kom vi fram till en liten fiskeby vid havet. Den var trång och skräpig. Vägen ledde inte vidare så vi fick vända tillbaka. Vid lunchtid var vi tillbaka i stan och åt lunch på restaurangen mitt emot hotellet. Lite otippat.

Färden söderut gick bättre. Vi följde kusten och hamnade så småningom på en riktig paradisstrand. Trodde vi. När vi gick längs stranden för att hitta ett eget litet tillhåll såg vi hur smutsig den var. Drivor av skräp låg längs kanterna.  Morgonens felkörning erbjöd ett spännande äventyr. Stranden gjorde mig bara förbannad – och återigen tacksam över Sveriges rena natur.

Massage

Eftersom vi bor på ett spa lyckades vi deala till oss varsin gratis massage. En timmes njutning. Det var nog den bästa massage jag har fått. De kallar den för Swedish massage. Jag vet inte riktigt vad som var så svenskt med den, men jag skulle gärna göra om det.

De erbjuder massage till en billig penning nere på stranden också, men det tycker jag känns lite olustigt. Å ena sidan är det väldigt lockande, men å andra sidan får det mig att känna mig som en utnyttjande västerlänning. En massage bör väl kosta mer än 30 spänn? Eller?

En kväll på stranden. Timmen före solnedgången är den bästa på hela dagen. Då sätter vi oss nyduschade på vår altan med en kaffe eller ett glas juice. Jag passar på att skriva lite, eller så sitter vi bara tillsammans och ser solen gå ner i havet. Det har blivit en vana.

Dykning

Idag har vi gjort två dyk. Det är egentligen det enda vi har tagit oss för på hela veckan, så vi känner oss lite utarbetade efter dagen. Sikten var inte så bra och det fanns inte så mycket att titta på. Dykningen i Thailand var mycket bättre. Personalen var dock mycket bra och vi fick en fin dag på havet. Dessutom har vi nu fräschat upp våra ringrostiga kunskaper lite. I Thailand kommer nog dykningen att blir grym!

En bild!

Phu Quoc Island. Så här ser det ut. 

Bada, läsa, sola, äta

Det är vad vi gör om dagarna. På något märkligt vis går de snabbt ändå. När solen börjar gå ner rör vi oss de 15 metrarna upp till vår altan och tittar på solnedgången därifrån. Idag blev det inget rosévin till utsikten. Vi måste akta oss för semesteralkoholismen.

Igår var vi in till nattmarknaden i stan. Jag åt nyfångad fisk, räkor och bläckfisk. Vi har bokat in oss på Mai Spa till på lördag. Stugan har ett så bra läge att vi ville stanna längre än de ursprungliga tre nätterna.

Snabbuppdatering från Phu Quoc

Efter några hektiska dagar i Saigon kom vi till ön Phu Quoc i lördags. Här lever vi ett stilla strandliv. Vackert väder, varmt hav och god mat. Vi ägnar oss mest åt att läsa böcker och bada. Vårt första boende var sådär. Vi fick ett ovälkommet besök av några gnagare och fick därför byta rum. Nu bor vi på Mai Spa, i en liten stuga precis ovanför vattnet. Vi har egen  balkong med havsutsikt. Tyvärr finns det inget internet på rummet, så vill vi surfa får vi sitta i restaurangen.

Här hade jag tänkt lägga upp en bild från när vi råkade sno en tjejs hängmatta, men internet är för långsamt.

Resebloggen

Av naturliga skäl kommer detta mest att vara en reseblogg den närmaste månaden. Det börjar närma sig lunch i HCMC och Anders försöker sova bort den begynnande huvudvärken. Det är varmt och fuktigt så vi har tagit en paus på hotellet.  Jag vaknade klockan 02.00 lokal tid. Jetlag. Anders sov något längre. I kväll ska vi träffa Elin, som jobbar här som volontär.

Framme i Saigon

Resan har gått väldigt smidigt. Vi mellanlandade i Bangkok och kom fram till Saigon sent i natt/tidigt i morse svensk tid. Trafiken är precis så galen som vi fått höra. Vi började med att sova tre timmar och tog sedan en liten sväng på stan för att proviantera. Hotellet har wifi så de närmaste dagarna kan vi surfa. Vi har två heldagar i Saigon framför oss. Nu väntar vi på att få sova.

Bröllopsfix

Att ett bröllop är över betyder inte att uppgifterna är det. I helgen har vi delat ut inramade bröllopsfoton till våra föräldrar och därmed känner vi oss klara med det sista. Nästan. Vi måste ju iväg på den där smekmånaden också, men det arbetet påbörjas inte förrän nästa vecka. Någon måtta får det vara.

En kväll på casa Fredriksro

I kväll sover jag i mitt barndomshem. Jag har spenderat ett par timmar ensam i huset och det har varit riktigt trivsamt. Inte ett enda spöke har visat sig. Jag var ju 17 år när jag bodde här sist, så kanske var jag mer mörkrädd då.

Pappa och jag har redigerat hans minnesberättelse. Jag skrev den redan i somras, men det har inte blivit tid att göra korrigeringarna förrän nu. Den landade på 16 A4. Att sammanfatta 75 år på så få sidor är en utmaning. Jag skriver och skriver och ändå är det så mycket som inte kommer med.

Livet som konsult

I onsdags gjorde jag min första dag på ett nytt kontor. Jag var där som leaderexpert. Det var kul och lätt att komma in i arbetet. Allt görs efter jordbruksverkets regler så arbetet blir det samma på de olika kontoren. Jag åker ju till Asien på tisdsag, så vi bokade in en ny dag i januari. Jag måste säga att det är roligare att göra rekvisitioner som konsult än som anställd. Man får så mycket uppskattning och i stället för att känna att man inte hinner med, märker man hur mycket nytta man gör.

Idag står umgänge med familjen på schemat, samt lite småfix innan vi åker.

Plugga, plugga, plugga

Idag måste jag göra minst en, helst två, inlämningar på min kurs. Ämnena är bildredigering och filformat och det är kanske inte det jag helst fördjupar mig i. Med lite målfokusering funkar det.

Igår gjorde jag den sista inplanerade dagen i Gysinge. De hade alldeles för mycket att göra, men så brukar det ju vara. Jag kunde lätta arbetsbördan lite för min efterträdare och dessutom hjälpa dem att lägga budgeten för nästa år.

I morgon ska jag till ett annat kontor för första gången. Det ska bli kul!

Systemkamera

Äntligen har vi en systemkamera! Om jag bara har tålamod att lära mig den ska jag lägga upp resultatet här. De första bilderna blev inte så vackra, men det berodde mer på modellen än fotografen.

Idag hade vi vänner över på lunch. Vi drack vin och kände oss internationella. Sedan åkte vi till ica och kände oss svenska. Anders avstod vinet och är mycket förtjust i ica. Vi har olika nöjen.

Svar

Jag har ju lagt alldeles för lite tid på försäljning, men idag fick jag ett svar! Jag skrev till den tidningen för ett par veckor sedan och har inte hört något, så jag trodde inte att det skulle bli något. Det här kan bli spännande!

Landsbygdsgalan

En bild från förra årets gala

Igår var det Landsbygdsgala i Stockholm. Landsbygden skulle hyllas och jag gick tillsammans med gamla jobbet. Galan hölls i Blå hallen i Stadshuset. Maten var god och sällskapet trevligt. Babben Larsson var konferencier och skötte det väldigt bra. Eskil Erlandsson med flera fick dela ut ullbaggar. Kategorierna var bland annat årets landsbygdsföretagare, årets integrationsprojekt och årets leader. Precis som förra året var presentationerna lite för luddiga. Årets jämställdhetssatsning var ett skämt. Det var bara tre nominerade i kategorin och det enda kriteriet verkade vara att kvinnor gjorde något tillsammans. 1800-tal.

Jag fick en chans att umgås en del med tjejerna jag ska jobba hos nästa vecka. De är ett bra gäng så det blir nog en rolig dag.

Lizzie letar läge i Linkan

Dag tre i Linköping. Vi har ingen internetkabel med oss och elevhemmet erbjuder inget trådlöst nätverk. Det gör inte Linköpings kaféer heller tydligen. Jag fick leta länge efter ett wifi.

Utvärdering hittills.
Berg är mysigt, Motala ligger längre bort än man kan tro, Stångån finns liksom slottet bara på kartan, 90-sängar är smalare än jag minns och stan känns större än Uppsala. Fast Gävle känns i och för sig också större än Uppsala.

Jag får flashbacks tillbaka till 2004. Då hälsade jag på Anders på elevhemmet i Uppsala. På dagarna strosade jag runt och lärde känna staden. På nätterna delade vi en 90-säng. Cirkeln är sluten.

Inspirationsbild

Här satt jag i sällskap av ett glas vitt och skrev i somras. 

Administrera mera

En morgons arbete tog det att skicka tre fakturor, bokföra några kvitton och en betalning. I mitt gamla program hade det tagit max en halvtimme. Och så marknadsför de programmet som enkelt. My ass.

Nu läser jag "Handbok för frilansare" och filar på lite text. Helgen kommer att spenderas på (marginellt) nordligare breddgrader. Norrland, I´m coming home!

Vi är ett vackert par

Jag hittade en gammal bild på datorn. Tänk er att avla på de där två. Kan inte bli annat än vackra barn.

Prissättning och försäljning

Idag sitter jag på stationen och jobbar.
Trevligt.

Hittills har jag inte lyckats sälja in några skrivjobb, men dock några ekonomijobb. Jag skickade in en ändring till skatteverket så nu är jag ekonomikonsult också. Mest har jag sålt till mitt gamla jobb, men även en dag till ett annat ställe. Att bestämma pris är lurigt och jag vet att jag ligger för lågt. Å andra sidan har jag låga omkostnader så jag kan ta ut det mesta i lön.

Eftersom jag bara har mailat två tidningar än så länge är det väl dags att lägga på lite krut på det området. Det får bli eftermiddagens fokus.

Jag är för bra på bokföring

Jag har köpt ett nytt bokföringsprogram. Eftersom jag ville ha det så billigt som möjligt, men ändå fortsätta med samma system som jag använt tidigare (Visma) valde jag det enklaste. Visma marknadsförde det som väldigt lättanvänt. Efter tre timmars fajt har jag fortfarande inte lyckats göra en faktura. Programmet är gjort för icke-ekonomer och jag förstår helt enkelt inte vad spargrisen, guldpengen och kugghjulet betyder. Det är oerhört frustrerande. Inte trodde jag att jag skulle sakna verifikationslistor och leverantörsreskontran, men det gör jag.

Nybörjare på sushi

Idag har jag introducerat mina syskonbarn för sushi. De var lite skeptiska, men fick tillsammans i sig nästan en hel åttabitars. Då syskonbarnen i fråga tillsammans uppnår en ålder av 36 år var det väl på tiden att de provade. Å andra sidan var jag själv över 20 år när jag smakade första gången. Lantisar är vi allihopa.

Pysselsöndag

Jag är ju inte en speciellt pysslig person, men igår blev mycket gjort. Vi städade, handlade, köpte täcken och bakade bullar. Jag till och med tog fram symaskinen ur källaren och sydde ett örngott till Anders. Mitt första. Jag tror inte att det kommer att bli en vana, men det är ganska mysigt att vara hemma-pysslig ibland. På så vis är jag väl en ganska otypisk 80-talist om man ska tro tidningarna.

Trött

Att en dag i Gysinge kan ta så mycket energi. Kul att träffa gamla kollegor, men väldigt stressigt. Jag funderar på om det är värt det.

Tillbaka på SLU

Idag provade jag att arbeta från Ultunabiblioteket. Det gick sådär. Det var kallt och dessutom fullt av skräniga studenter som gjorde grupparbeten. Dessutom hade jag en obehaglig känsla av att inte höra dit. Ungefär som om jag gått tillbaka till min gamla högstadieskola och någon hade frågat vad jag hade där att göra. De har dock en hel del tidningar att erbjuda så jag kommer nog att komma tillbaka med jämna mellanrum.

Halvnöjd i Ultunabiblioteket

Ett annat plus var att jag kunde fika med min vän som jobbar på ekonomiinstitutionen. Där mötte jag även några gamla lärare och lite folk jag inte kände igen sedan tidigare. Det är besvärligt att förklara vad jag gör. Så mycket enklare det var att bara säga att man jobbar.

Försäljningen har börjat

Nu har jag skickat mina första pitchmail! Så spännande! Jag har skrivit till två tidningar och erbjudit sammanlagt fem idéer. Köper de inte provar jag att skicka idéerna vidare till andra. Jag har också provat att sälja in en idé till mitt gamla jobb. Bollen är i rullning...

F-skatt

Jag glömde ju att blogga om det viktigaste! Jag fick mitt registreringsbevis i slutet av förra veckan så nu är det bara att köra på!

Vita Karin

Snogeholm låg mycket vackert vid en sjö, men var ganska slitet. Jag blev placerad i en flygel nere vid vattnet. I mitt rum stod tre smala sängar, en tv som helt missförstått förhållande mellan längd och bredd och en otäck heltäckningsmatta. Allt detta var överkomligt. Det stora problemet var dock att elementen inte fungerade. Även Skåne visade sig vara ganska kallt i oktober, så jag fick byta till ett rum uppe på slottet. Eftersom det knappt fanns några rum kvar gissade jag att jag skulle få ett av de sämsta, men jag tyckte att det var riktigt mysigt. Tills jag kom hem.

Under kvällen skämtade vi en del om slottets spöke, Vita Karin. Jag kände mig trygg eftersom jag dels aldrig sett några spöken och hon dessutom bara brukar visa sig för män. Hemkommen efter en god natts sömn och en trevlig konferens googlade jag på Vita Karin för att läsa hennes historia. Den var som väntat både överdriven och tragisk, men det var inte förrän jag läste längst ner i artikeln som jag satte kaffet i halsen. Karin visar sig oftast i rum nummer sju och därför tror man att det rummet varit hennes. Gissa vem som blev placerad i rum nummer sju...

Konferens på Snogeholms slott

I morgon bär det av till Skåne för en konferens på Snogeholms slott med gamla jobbet. Väskan är packad med klänning och varma kläder. På tisdag ska vi ut på vrakfiske och jag har en känsla av att det kan bli kallt.

Bild från wikipedia

Jag planerar att skicka mina första säljmail på onsdag. Spännande! Innan dess kommer dessutom vår gamla mäklare förbi för att värdera lägenheten. Minst lika spännande!

Reseplanering

Att göra lite nödvändig planering inför vår Vietnam/Thailandresa är ett nödvändigt gott. Det finns mycket att se och priserna är låga så det är ett rent nöje. Hoi An och Nah Trang ligger högt upp på listan.

Back on track

I morse vaknade jag med ett ryck, då jag fått för mig att reglerna för FA-skatt inte är de samma som för F-skatt. Jag har nämligen ansökt om det första och gjort research på det senare. Efter några samtal till berörda myndigheter känner jag mig lugn och kan återgå till min plan. Om bara tiden inte gick så fort. Hur ska man någonsin kunna få någonting gjort om tiden springer iväg så här trots avsaknad av barn, arbete och pendling?

Inspiration och insamling av kontaktuppgifter har varit förmiddagens mål. Bibliotekscafét Kardemumma lämpar sig utmärkt för sådant arbete.

Godkänd!

Jag fick godkänt på samtliga delar av fas ett. Hade detta varit i högstadiet hade jag varit mycket besviken. På kursen Grafisk produktion delas inte något högre betyg ut och jag känner dessutom inte längre någon betygsprestige. Nice i dubbel bemärkelse!

Kontoret beskjutet av svensk militär

Efter en ovanligt händelserik arbetsdag i Gysinge är jag tillbaka i stan. Kontoret är beläget i ganska stora, gamla lokaler som till största delen står tomma. Kungsängen tyckte att huset var perfekt för övning och därför blev vi igår först beskjutna med ak4 (eller något dylik) och sedan med kulspruta. Tjejerna på kontoret spanade på alla unga grabbar som smög bakom stenmuren, men vi lyckades ändå få en del gjort. Tills de utlöste brandlarmet. Där kan vi tala att jobba med motstånd. Efter en halvtimme var problemet avlöst och resten av arbetsdagen förflöt odramatiskt.

På väg hem hjälpte jag min vän Jenny att ställa upp marsaller i Gysinge. Det skulle hållas ljuskväll och även om mörkret inte hunnit infinna sig innan jag åkte, var det väldigt fint. Här är en bild på Brukshandeln där det även serverades glögg och korv.

Nä nu lackar jag

Vad gör man när limmet på kuvertet är gammalt och man inte har något mer hemma? Tejp är kanske det första alternativet, men i vårt hem saknas även det. Lackstång från i julas finns dock och därför får a-kassan ett brev med sigill på från mig. De ska ju inte tro att de fått brev från vem som helst.

Om att njuta

Oavsett hur det går, hur jag lyckas eller misslyckas med vad jag företar mig, kommer jag att njuta av resan. Jag gör det redan nu. Varje dag. Det var länge sedan jag fick lyckokickar så ofta. Just nu lever jag mitt liv precis så som jag vill ha det. Hur häftigt är inte det!

Anders & jag såg solen gå upp ur
 havet i söndags.

Tentat och klart

Hemtentan är inlämnad och delkursen därmed förhoppningsvis avslutad. Det gick fortare än jag väntat mig så därför sitter jag nu på mitt favoritcafé Roma och gör adresslistor. Det finns en otrolig mängd tidningar i Sverige. Först gjorde det mig glad. Inte längre.

Tre kärlekar

En sammanfattning av helgen.

Anders

Ringo

Sommarstugan

Och här samlade på samma bild

Om att välja dagar

Eftersom Anders jobbar ganska flexibla arbetstider och jag numera har mycket flexibla arbetstider skapas utrymme för... flexibilitet! Den här veckan bestämde vi oss till exempel för att helgen infaller sön-mån . För en som är van vid 8-17 måndag till fredag och 2,25 timmars pendling på det, kan det bara beskrivas som...toppen!

Söndagsångest

No more!
I morgon ska jag till Ockelbo för att lämna tillbaka Ringo. Därefter ska jag plugga. När, var och hur är upp till mig!

Om att bära skyddskläder

Nog för att Anders tycker att det är äckligt att plocka upp hundbajs, men jag tycker allt att han går lite till överdrift.

Delat ben är trippel glädje

Ringo glömde kvar sitt ben i Gysinge igår och jag hade tänkt hämta hem det idag. För ovanlighetens skull fick vi besök av inte mindre än två hundar på jobbet under dagen, vilka naturligtvis med stor glädje i tur och ordning kastade sig över benet. För att skydda Ringo mot eventuell smitta tog jag inte med benet hem. Inte helt logiskt med tanke på att Ringo äter i princip allt när vi är ute. Jag har blivit en hönsmamma.

Lantlig Lisa reder sig själv

Även denna dag har jag lönearbetat i Gysinge. När jag skulle hem såg jag att jag fått punka på bakdäcket. Vilket tacksamt avslut. Jag gick nog plus/minus noll på den här arbetsdagen.

Så här glad blev jag när jag upptäckte punkteringen.

Nåväl, eftersom jag var klädd i jeans och rutig flanellskjorta kände jag mig väl förberedd och kunde lätt gå in i rollen som redig bilbrud. Tänk vad kläder kan göra för självförtroendet! Klädd praktiskt, blir praktisk. Klädd trendigt, blir trendig. Klädd obekvämt, blir obekväm. Jag bytte däck som om jag inte gjort annat! Ringde inte min käre make förrän biffen var klar.

Och så här snygg är Tyche med reservdäcket på!

Tillbaka på gamla jobbet

Idag har jag varit på mitt gamla jobb. Jag hann inte klart allt innan jag slutade så jag har lovat att jobba några dagar i oktober. Ringo följde med och blev omåttligt poppis. Han har ju blivit ett riktigt charmtroll på gamla dar!

På kvällen har jag varit på styrelsemöte för bostadsrättsföreningen. Efter en sådan här dag (07 -22) känner jag ännu mer att jag har valt rätt. Hur kul det än är att träffa gamla kollegor har jag hela dagen längtat efter att få vara i Uppsala och jobba med mitt eget. Nu, när klockan är halv elva och jag är nyss hemkommen kliar det i hela kroppen.


Mitt kontor så som det såg ut när jag höll på att flytta in. Idag är samtliga skrivbord belamrade med papper. Tur att de inte är mina längre!

Tid, tid, tid

Jag trodde att jag skulle ha så gott om tid. Så fel jag hade! Jag har jobbat hela dagen, men ändå känns det inte som att jag har hunnit med någonting. Jag får importera min gamla jobbvana att göra listor så att jag märker vad som blir gjort.

Idag hade jag min vän Erik över på lunch. Jag lagade lasagne, vilket i min värld är ganska avancerat. Flera kastruller och över en timmes arbete. Jag njuter fortfarande fullt ut av att kunna planera min egen tid. Lite matlagning och umgänge runt lunch byts mot kvällsjobb. Den här kvällen har jag ägnat dels åt att plugga Grafisk produktion och dels åt att ta till mig en massa tips ur Camilla Björkmans Frilansskola. Ben & Jerry ställde upp med några skopor motivation. Jag har också hunnit söka en kurs i skrivande på JMK och en distanskurs i foto till nästa termin.

Idag har jag också tittat efter visum till det här stället. Tanken på att kunna sitta där och jobba ger inspiration!

Dag ett

Dagen började med en föreläsning hos arbetsförmedlingen. Den var bättre än väntat. När jag var där sist, efter att ha tagit studenten, höll jag på att förgås av tristess. Idag blev vi behandlade som vuxna, intelligenta människor och kunde gå därifrån med bevarad värdighet. Trots det fick jag bisarra associationer till koncentrationsläger när vi gick på led genom korridorerna.

Jag gick förbi akademibokhandeln och köpte en överstrykningspenna och Reporter av Björn Häger. Det var länge sedan jag kände mig peppad att läsa en fackbok, men den här vill jag verkligen öppna. Lovande.

 Eftersom jag ligger efter med min kvällskurs tog jag en kaffe på stationen och passade på att plugga lite. Grafisk produktion är ämnet. Jag som trodde att jag skulle få det lite lugnt nu, min första arbetslösa vecka, men det verkar snarare bli hektiskt. Jag har skjutit på alldeles för mycket.

Vårt lilla odjur krävde sitt också. Först tänkte jag ta honom på en lite längre promenad kring grannskapet, men eftersom jag helst har honom lös går jag hellre i naturen. Känslan av att kunna planera min egen tid, och arbeta en stund på kvällen i stället, var mäktig. Ringo och jag åkte ut till Linnés Hammarby för en timme i skogen. Här står han på Linnés "kyrkbänk".

Jag fick ett mycket positivt besked av a-kassan idag. Tydligen är reglerna för att starta eget mycket mer fördelaktiga än jag trott. Jag ska dubbelkolla uppgifterna i morgon. Sen kör vi!

Imorgon börjar det...

Jag har nu gjort min sista arbetsdag på min gamla arbetsplats. I morgon börjar det nya. Först ett besök på arbetsförmedlingen och därefter ska jag skriva affärsplan. Eftersom jag har fått låna mina föräldrars terrier en vecka får jag lov att jobba hemifrån. Annars är planen att sitta så mycket som möjligt på bibliotek, fik och dylikt. Jag vill ju inte bli en enstöring. Ringo- det är vad vi kallar terriern- får bli min första kollega som egen företagare.

Helgen har spenderats i mitt barndomshem, dit pappa har flyttat tillbaka efter nästan tio år. Det kändes ganska märkligt, men också trivsamt. Huset är slitet, men välbekant. Kroppen minns fortfarande exakt hur långa trappstegen är och var lysknapparna är placerade. Jag ägnade en förmiddag åt att städa för att det skulle bli lite mer beboligt. Sedan tog vi Ringo med oss tillbaka till civilisationen.

I kväll känner jag en blandning av bävan och förväntan. I morgon är det upp till bevis. Dags att uppfylla lite drömmar...

Den administrativa djungeln

Efter dagens samtal med A-kassan och F-kassan behöver jag lite uppmuntran. Kontentan av informationen var att det är bättre att vara arbetslös än att starta företag och skulle man ändå ge sig på företagande får man se till att vara framgångsrik. Ingen plats för halvmesyrer.

Längtan efter att komma vidare

När man väl har bestämt sig för att gå vidare till något annat är det riktigt plågsamt att behöva vänta. För mig blir väntan nästan fyra månader. Jag vill självklart göra ett bra avslut på mitt nuvarande jobb, men det kliar i hela kroppen av längtan framåt. I oktober smäller det! Då kan jag göra vad jag vill. Än så länge är planerna inte klara, men en lite längre bröllopsresa i november känns mycket lockande. Kanske till det här?

Start

Idag är det 63 dagar sedan jag sa upp mig från mitt jobb som ekonomiansvarig. Det är också 39 dagar tills jag gör min sista arbetsdag och kastas ut i ovissheten. Skrämmande och efterlängtat. Jag har inte använt min semester till att söka nya jobb, vilket jag trodde att jag skulle göra. Jag har använt den till att fundera över vad jag vill göra. För första gången på länge tillät jag mig själv att tänka fritt. Att överväga även alternativ som inte var de klokaste. Jag var tvungen att göra det. Man säger inte upp sig från sitt fasta jobb utan att ha ett nytt på gång. Och skulle man mot alla odds göra något så dumt, är det nästan en skyldighet att utvärdera vad man egentligen vill göra. Att bara hoppa på nästa jobb skulle vara ett stort slöseri. För inte vågar jag göra samma sak två gånger.

Tankarna på att byta karriär har kommit krypande. Drömmen om att starta eget har funnits länge. Idéerna sprudlar, men modet sviktar. Att våga fullfölja även när arbetslösheten börjar nafsa mig i hasorna och pengarna inte längre rasslar in på kontot. Det är min utmaning.